Invigning av min nya racer!!!

Har köpt en Bianchi och var tvungen att inviga den ikväll!

Blev cirka 3 mil i klite under 30km/h i snittfart.

Untitled av ChristherJohansson på Garmin Connect - Detaljer

Rapport från de 10 dagar som gått sedan Stjernsundsloppet!!!

Inga sviter har visat sig efter tävlingscomebacken. Det är skönt!

De senaste veckorna har det blivit otroligt mycket fotbollsdömande och det har gjort att löpningen har fått stå tillbaka lite grann.

I fredags körde jag dock intervaller på bana. Lite känningar i knäna efter allt dömande men det gick fort på tusingarna. Körde först 3 st med 2 min vila. Låg mellan 3:32-3:28/km. Sedan 5 min vila och sedan 1 tusing till på 3:28.
Dömde sedan matcher lö, sö och mån. Hann med att springa 7 km på söndagen.

I dag var det dags för tröskelpass 10 km i Vena-Lillspåret. Var seg i benen av 5 matcher på 6 dagar och öppnade därför lugnt på 4:40/km fram till 5 km. Tryckte sedan på och hade under 20 min på sista 5 km efter att ha avslutat med 3:41 på sista km!!!
Kändes skönt och formen finns fortfarande där trots alla fotbollsmatcher. Jag tror att fotbollen kan vara bra för tempot i kroppen med alla sina ryck. Däremot sliter rycken och framförallt vändningarna på knän och muskler.

Hittar jag bara en bra balans och ser till att få in lite vanliga distanspass mellan allt dömande så tror jag att jag ska kunna behålla och kanske rent av förbättra löpformen ytterliggare.

Ingen planerad tävling på gång men eventuellt kan det bli Fellingsbrovarvet om kroppen känns bra.


Löp väl där ute och lycka till alla som ska springa Stockholm Marathon till helgen!!!

Tävlingscomeback

Nästan ett år sedan jag var inne och rapportera här på bloggen! Dåligt!!!
Ska försöka bättra mig!

Året har dock inte varit så mycket att skryta om. Skadeproblemen har fortsatt och jag har hela tiden blivit avbruten i min träning.

Från det nya året 2012 så har jag dock fått en ganska bra kontinuerlitet i min träning och nu 5 månader senare var det dags för tävlingscomeback.

Senaste tävlingen gjorde jag för ganska exakt två år sedan och starx därefter gick min högra menisk sönder.

Det var en ganska nervös, pirrig och osäker löpare som reste till Askersund för att springa Stjernsundsloppet. Träningen den sista tiden hade visserligen känts bra och i tisdags hade milen i terräng avverkats på 40:15 med gott om krafter kvar men träning är en sak och tävling en annan!

Väl på plats så märkte det att jag saknade vana med mina tävlingsrutiner. Jag vet sedan gammalt att jag behöver tömma magen efter uppvärmning och att det brukar bli köer till toaletterna. Trots det så började jag att värma upp alldeles för sent och satt med 5 minuter kvar till start på muggen!
Jag hann dock till start och hann tom göra två stegringslopp innan så att inte kroppen skulle chockas av farten i början.

Planen var att försöka hitta en lämplig rygg att ta vindskydd bakom då det blåste 4-5 m/s mot under hela loppet. Det var tänkt att första kilometern skulle gå på runt 3:40 för att inte riskera att spränga mig.
Efter den inledande startrusningen så var det dags att försöka hitta en bra position. I täten grupperade sig genast tre löpare, där går det för fort tänkte jag! Ingjald 10 meter framför mig, ingen som verkar vilja gå om mig, jag trycker till och går upp i rygg på Ingjald! Vi passerar 1 km tid 3:40, perfekt! I min klunga är vi nu trre löpare, Ingjald, jag och bästa dam Erica. Erica hade frågat mig strax innan start vilken fart jag skulle hålla och tydligen hade hon beslutat sig för att ta min rygg.
På andra km så började motvinden att kännas av mer och mer och även farten som Ingjald höll var lite för hög. Strax innan  två km så tvingades jag släppa. Farten var fortsatt hög och andra km gick på 3:45.
Dags för den tredje km och nu började backarna att dyka upp och det tillsammans med motvinden gjorde att det började kännas lite slitigt. Kilometerna gick på 3:53 och jag skulle precis vända mig om och säga till Erica att nu får du dra ett tag och plöja lite motvind när hon helt plötsligt började få det lite jobbigt uppför och tvingades släppa en lucka! Jaha bara att plöja vidare själv i motvinden men samtidigt kändes det mentalt bra att märka att trots att jag tyckte det var jobbigt så släppte Erica och näste klunga bakom tappade bara mer och mer. Jag siktade in mig på att försöka trycka på fram till fyra km för sedan visste jag att det skulle komma mycket uppför på den femte km och där brukar jag kunna springa ifrån eller åtminstone jämnt med de flesta löpare av min kapacitet! Fjärde km gick även den på 3:53 och nu var jag riktigt sliten! In i backarna med en lucka på ca 50 m ner till Erica och ungefär lika mycket till ner till närmsta manliga löpare.
Bara jag håller luckan den femte km så kan de aldrig hinna i fatt mig på sista km tänkte jag!!! Slet på uppför med en kropp som alltmer började signalera att det här är jag inte van vid! Vad gör du frågade den mig!!! Den femte tunga km passerades på 4:01 men viktigare var att jag inte bara lyckats behålla avståndet bakåt utan tom utökat det lite grann!
Sista km och relativt lugnt bakåt om jag inte skulle klappa igenom fullständigt! Försökte hålla trycket uppe och tom öka om möjligt. Lyckades med det och sista km gick på 3:49.
Snittade alltså 3:50/km i ett lopp på grus med relativt mycket uppför och en konstant motvind. Klart godkänt i debuten.

Det som jag märkte av är att den där riktig hårdheten finns inte där ännu men den kan jag bara få genom att tävla. Då borde jag kunna våga gå med löpare som springer lite fortare i början än vad jag vill.

Summeringen av loppet är att jag var 5:a i mål, 2:a i M40 och snabbast av alla M45. Tiden blev officiellt 22:39.

Resultatlista Stjernsundsloppet 2012.pdf

Det bästa av allt är att jag nu, nästan ett dygn senare inte känner av några sviter av loppet och känner mig relativt fräsch i benen!

Over and out!

En vecka som började i moll...

med att jag på måndagens snabbdistanspass bara kom 2 km innan vaderna knöt ihop sig totalt! Jag hade värmnt upp bra och körde igång passet, första km passerades på 3:44 och det kändes bra! Under andra km blev det stummare och stummare i vaderna och när jag kom till 2:an så var det omöjligt att fortsätta att springa. Passera andra på 3:58. Kunde knappt stå upp överhuvudtaget och det dröjde tio minuter innan jag lite försiktigt vågade försöka jogga hemåt. Tog mig hem men vaderna krampade och knöt sig även hemma under hela dagen, kvällen och natten!
På tisdagsmorgonen var det fortfarande stelt så jag smörjde in vaderna i Ormsalva och under dagen blev det mycket bättre. Tisdagspassets Tröskelfart fick byttas ut mot lite lugnare fart och jag körde 10 km i Vena-Lillåsåret på 44:56 och vaderna kändes riktigt hyfsade.
Onsdagen blev vilodag och på torsdagen så körde jag milen i Vena-Lillåspåret igen. Började lugnt i femminutersfart för att efter halva sucesivt börja driva upp farten så att nionde kilometern passerades på 4:17.
På fredagen vr dt dags för banintevaller. Supertusingar som är en form av splittade tusingar där du springer 100 m - vila 30s - 200 m - vila 30s - 300 m - vila 30 s - 400 m. Därefter är det jogvila 400 m innan det är dags för nästa tusing. Jag körde 2 (3 x 1000 m) Serievila 5 min. Jag låg på cirka 3:20-3:25 per tusing i jämn fart. Andra serien körde jag med tävlingsskorna och det kändes genast i vaderna igen.
På lördagen blev det ett lugnt pass i femminutrsfart på Vena-Lillåspåret, totalt 11,5 km. På söndagen passade jag på att få lite naturupplevelse också och körde 11 km runt Rävgången-Oset i femminutersfart.

Totalt den här veckan har jag sprungit 65 km fördelat på 6 pass. Det trodde jag inte när jag fick avbryta måndagspasset!!!
Tidigare har jag haft drygt 50 km som längst och det vanligaste har varit runt 45 km så det blev en ganska markant ökning den här veckan. Knät känns dock ganska bra utan det är i så fall resten av benen som tagit stryk av så många pass men det känns helt okey!

Sega ben...

var det på dagens tröskelpass.
Det var ganska väntat med tanke på både hård ansträngning och många(7) pass förra veckan.
Redan på gårdagens distanspass så kändes det att det inte fanns mycket krut kvar.
Höll trots det 43:33 på milen på Vena-Lillåspåret så det är helt godkänt.
Nu blir det löpvila i två dagar där jag ska cykla i stället.

Var rädda om er därute!!!

Intervaller

blev det idag.

5 x 1000 m på bana med 1 minuts vila.

Hade 3:51 - 3:49 - 3:48 -3:48 - 3:44.
Kändes ganska lätt trots värmen. Det enda riktigt jobbiga var att det brändes under fötterna!
Försökte vara en klok man och körde bara 5 st. i stället för de 10 som var möjliga enligt programmet. Börjar bli i sådan pass form nu att det är lätt att gå på för hårt.

I morgon eller på söndag så blir det ett långpass.

Var försiktiga där ute!!!

Sengångaren is back!!!

28 grader i skuggan! Det borgade för ett jobbigt träningspass. Tjii fick jag!
Startade med 4:17 - 4:20. Sprang sedan bara avslappnat och på känslan att det skulle inte vara slitigt. Blev 4:15 - 4:13 innan jag hade 4:16 i den tunga backen upp mot 5 km. Kändes fortfarande lätt men jag förväntade mig att det skulle börja ta emot snart. Slappnade av och lät kroppen flyta den 6:e km som gick på 4:09. Jaha nu måste jag väl börja bli trött i alla fall? 7:e på 4:06 och 8:e på 4:04. Nu kom jag ut på asfalten och fick medvind. Det gjorde att kroppen började nästan koka och till sist blev det lite slitigt. Försökte hålla med på rätt sida gränsen och sänkte farten kändes det som. 9:e 4:05!!! Avslutande kilometern kändes riktigt slitsam i värmen men det är inte så konstigt när jag tittar på klockan efteråt och inser att jag hade 3:59!!!
Sluttiden 41:45 på milen i terräng i 28 plusgrader är ett riktigt styrkebesked för mig:-)!
Kan jag nu bara hålla i träningen och försiktigt trappa upp den utan att bli skadad så kanske det kan visa sig en hyfsad form i augusti-september.

Nu blir det en dusch och sedan fika och friidrott på tv!

Var försiktiga därute!!!