Tävlingscomeback

Nästan ett år sedan jag var inne och rapportera här på bloggen! Dåligt!!!
Ska försöka bättra mig!

Året har dock inte varit så mycket att skryta om. Skadeproblemen har fortsatt och jag har hela tiden blivit avbruten i min träning.

Från det nya året 2012 så har jag dock fått en ganska bra kontinuerlitet i min träning och nu 5 månader senare var det dags för tävlingscomeback.

Senaste tävlingen gjorde jag för ganska exakt två år sedan och starx därefter gick min högra menisk sönder.

Det var en ganska nervös, pirrig och osäker löpare som reste till Askersund för att springa Stjernsundsloppet. Träningen den sista tiden hade visserligen känts bra och i tisdags hade milen i terräng avverkats på 40:15 med gott om krafter kvar men träning är en sak och tävling en annan!

Väl på plats så märkte det att jag saknade vana med mina tävlingsrutiner. Jag vet sedan gammalt att jag behöver tömma magen efter uppvärmning och att det brukar bli köer till toaletterna. Trots det så började jag att värma upp alldeles för sent och satt med 5 minuter kvar till start på muggen!
Jag hann dock till start och hann tom göra två stegringslopp innan så att inte kroppen skulle chockas av farten i början.

Planen var att försöka hitta en lämplig rygg att ta vindskydd bakom då det blåste 4-5 m/s mot under hela loppet. Det var tänkt att första kilometern skulle gå på runt 3:40 för att inte riskera att spränga mig.
Efter den inledande startrusningen så var det dags att försöka hitta en bra position. I täten grupperade sig genast tre löpare, där går det för fort tänkte jag! Ingjald 10 meter framför mig, ingen som verkar vilja gå om mig, jag trycker till och går upp i rygg på Ingjald! Vi passerar 1 km tid 3:40, perfekt! I min klunga är vi nu trre löpare, Ingjald, jag och bästa dam Erica. Erica hade frågat mig strax innan start vilken fart jag skulle hålla och tydligen hade hon beslutat sig för att ta min rygg.
På andra km så började motvinden att kännas av mer och mer och även farten som Ingjald höll var lite för hög. Strax innan  två km så tvingades jag släppa. Farten var fortsatt hög och andra km gick på 3:45.
Dags för den tredje km och nu började backarna att dyka upp och det tillsammans med motvinden gjorde att det började kännas lite slitigt. Kilometerna gick på 3:53 och jag skulle precis vända mig om och säga till Erica att nu får du dra ett tag och plöja lite motvind när hon helt plötsligt började få det lite jobbigt uppför och tvingades släppa en lucka! Jaha bara att plöja vidare själv i motvinden men samtidigt kändes det mentalt bra att märka att trots att jag tyckte det var jobbigt så släppte Erica och näste klunga bakom tappade bara mer och mer. Jag siktade in mig på att försöka trycka på fram till fyra km för sedan visste jag att det skulle komma mycket uppför på den femte km och där brukar jag kunna springa ifrån eller åtminstone jämnt med de flesta löpare av min kapacitet! Fjärde km gick även den på 3:53 och nu var jag riktigt sliten! In i backarna med en lucka på ca 50 m ner till Erica och ungefär lika mycket till ner till närmsta manliga löpare.
Bara jag håller luckan den femte km så kan de aldrig hinna i fatt mig på sista km tänkte jag!!! Slet på uppför med en kropp som alltmer började signalera att det här är jag inte van vid! Vad gör du frågade den mig!!! Den femte tunga km passerades på 4:01 men viktigare var att jag inte bara lyckats behålla avståndet bakåt utan tom utökat det lite grann!
Sista km och relativt lugnt bakåt om jag inte skulle klappa igenom fullständigt! Försökte hålla trycket uppe och tom öka om möjligt. Lyckades med det och sista km gick på 3:49.
Snittade alltså 3:50/km i ett lopp på grus med relativt mycket uppför och en konstant motvind. Klart godkänt i debuten.

Det som jag märkte av är att den där riktig hårdheten finns inte där ännu men den kan jag bara få genom att tävla. Då borde jag kunna våga gå med löpare som springer lite fortare i början än vad jag vill.

Summeringen av loppet är att jag var 5:a i mål, 2:a i M40 och snabbast av alla M45. Tiden blev officiellt 22:39.

Resultatlista Stjernsundsloppet 2012.pdf

Det bästa av allt är att jag nu, nästan ett dygn senare inte känner av några sviter av loppet och känner mig relativt fräsch i benen!

Over and out!