Ja det var ett tag sedan jag var inne och skrev sist! Vi får hoppas att det inte dröjer lika länge till nästa inlägg!!!
Vad har då hänt?
Massor! Jag har varit särbo med en fyrabarnsmamma i 1,5 år men är sedan nästan 2 år singel igen.
Mina skadebekymmer har bara fortsatt och fortsatt! För drygt ett år sedan konstaterades att främre korsbandet i höger knä är av och att inre menisken är trasig igen!!!😢
Att dessutom artrosen har blivit mer omfattande var bara som en bonus.
Vägrar dock att ge upp idrottandet och vill åtminstone kunna fortsätta döma!
Förra sommaren började jag därför cykla mountainbike då jag inte kan springa i den omfattning jag vill.
Det gjorde underverk för mina knän!!!
För första gången på jag vet inte hur många år så är jag smärtfri!!!😊
Ja ja, säg den glädje som varar för evigt! I stället har jag fått tillbaka den ansträngningsastma som jag hade för 25-30 år sedan!!!
Har på dessa 4-5 åren tappat en kvart på milen och numera får jag nöja mig med att försöka komma under 50 minuter! Vill dessutom ta mig under 20 minuter på 5 km.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaVad härligt Christher att du är tillbaka på bloggen och i löpskorna! :-) Läste lite gamla inlägg och minns den gamla goda tiden när vi tränade ihop. Så värdefullt att ha en träningspartner och draghjälp på de tuffa passen. Du hade råkoll på varv- och kilometertider! Men de tuffaste passen för din del var nog mina ”omänskligt tidiga” morgonpass vid kl 8-9. Har aldrig sett dig så fåordig förut! ;-)
RaderaHa det gott och lycka till med löpningen framöver. Vi ses kanske på startlinjen nån gång (ska bara rehaba min senskideinflammation först)
Det var tider det! :-)
Radera8-9!!! Det var mitt i natten runt 6-7!!!
Hoppas du får ordning på inflammationen! Skador är ett elände! Räknat ut att jag har varit skadad i 11 år nu sedan knäna började krångla! :-(
Haha, var det så tidigt som 6-7!? Okej, då får man vara lite seg ;-) Ja skador är ett gissel och ibland undrar man varför man försöker ta sig tillbaka. Efter förra skadan så gjorde jag mitt livs längsta avbrott på ett år. Ägnade mig enbart åt styrketräning fast besluten att aldrig springa eller syssla med konditionsidrott mer, men det var som att jag tappade bort hela min personlighet. När jag väl insåg att det var löpning var ville hålla på med så var det en lång och jobbig väg tillbaka i och med att kondisen inte var på topp och kroppen inte anpassad till belastningen. Det är så sant som du skriver att ”löpningen är livet”. Det finns bra och roliga substitut som kan löpningen under en tid, men att man skulle byta bort löpningen mot exempelvis cykel för all
SvaraRaderaframtid, det är som att lura sig själv. En gång löpare, alltid löpare. Håller alla tummarna för att löpglädjen får vara med dig trots skadorna. Starkt lopp på Parkrun idag förresten. Grymt!
Vi får bägge fortsätta att vara lika envisa som vanligt men förhoppningsvis lite klokare i belastning! Vill verkligen ta mig under 20 min på 5 km igen. 50 på milen känns som det finns inom räckhåll redan nu.
SvaraRaderaVi ses där ute!!! :-)