Fotbollsvecka!!!

Semifinaler och final i fotbolls-EM, avslutningsmatcherna av vårens distriktserier och Örebrocupen! Sällan har väl en rubrik varit mer sann än ovanstående!

Veckan inledes med att jag dömde två matcher med tre-fyra spelare som spelat i allsvenskan på planen i den andra matchen. En kul upplevelse!

På torsdagen drog Örebrocupen igång och denna dag dömde jag fyra matcher. Då jag har som policy att alltid ge allt när jag dömer så blev det cirka 2 mil löpning på dessa 2x25-minutersmatcher!

På fredagen var det dags att bli granskad av en distriktinstruktör under dömandet för att se vad jag går för och vad jag behöver utveckla. Det var kul och nyttigt och jag klarade mig riktigt bra enligt instruktören!

Lördagens dömande var förlagt till min hemmaplan Pettersberg. Det var ganska skönt då det innebar att jag hann hem och äta lunch och även hann få ett eftermiddagsbreak hemma. Välbehövligt då jag denna dag dömde fem matcher!

På söndagens dömande fick jag tyvärr uppleva en tråkig baksida av ungdomsidrotten!!! Föräldrar som istället för att vara föredömen för och stötta sina barn tror att deras uppgift är att verbalt angripa domarna. Att få höra allt de vräkte ur sig gjorde mig beklämd och jag tycker synd om den son som efter matchen bad sin pappa att sluta!!!

Jag ska dock betona att merparten av de föräldrar, ledare och spelare jag mött under helgen ger mig framtidstro!!! Flera gånger får man höra "bra, domarn" även när domsluten är mot det egna laget!

Totalt under veckans dömande så sprang jag drygt 6 mil så det gjorde nog inte så mycket att jag inte hann med några vanliga löppass! På fredagen så hann jag dock cykla ut till Glanshammar, hålla i löpträningen och sedan cykla hem igen.

Vecka 27 inledes med en måndagskväll i ett varmt bad för att låta kroppen återhämta sig. Det var tydligen rätt medicin för på tisdagens tröskelpass, 1 mil på Vena-Lillåspåret så sprang jag så snabbt som 40:25 trots/pga stora skavsår på hälarna av de nya skorna. Det som var extra skönt var att jag hela vägen kände att jag hade mer att ge. Jag sprang hela tiden så fort jag kunde "utan att ta i"!!!

Löp väl därute!